När Peter Bringselius startade eget arkitektkontor hamnade Hjortsjöskolan i hans knä nästan direkt. En mellanstadiedel för flera årskurser, fem konsulter att samordna med, en kommun med höga ambitioner. Samtidigt hade han bestämt sig för att lämna Revit för Archicad. Det blev hans största test. Och hans starkaste argument för bytet.
Vägen till egen studio
Peter Bringselius är utbildad arkitekt från Lunds Tekniska Högskola och har arbetat på Wingårdhs i Göteborg och i tolv år hos Yellon i Jönköping. För några år sedan tog han steget och startade eget under namnet Studio Peter Bringselius. Idag driver han det som soloarkitekt från Småland, ofta i nära samarbete med interörarkitekten Emily Hedenstedt.
Hans designfilosofi går under arbetsnamnet Less is core. En parafras på Mies van der Rohes klassiker, men med en tydlig riktning.
“Less is more handlar om en estetisk minimalism. Less is core handlar om en materialistisk minimalism. Vi behöver använda mindre energi och mindre nytt material i allt vi gör. Det är där kärnan i hållbarhet ligger.”
Det är en pragmatisk linje. Och den genomsyrar hur han väljer både uppdrag och verktyg.
Uppdraget han inte väntade sig
När Peter startade eget hade han redan ritat en skola åt Vaggeryds kommun under sin tid på Yellon. Båda parter var nöjda. Så när han ville använda projektet som referens i sitt nya kontor tog han kontakt med kommunen igen.
Då visade det sig att de hade fler projekt på gång. Och de ville gärna arbeta med Peter igen.
Första uppdraget var Hjortsjöskolan. En mellanstadiebyggnad del av ett skolområde med byggnader från 50-talet och framåt, omgivet av lägre villabeyggelse. Höga gestaltningsambitioner, en stark pedagogisk vision om en skofri skola med torr- och våtzoner, och en konsultgrupp att samordna med. En skola som skulle ersätta en gammal mellanstadiedel som stängts på grund av miljö- och hälsorisker, byggd på exakt samma plats men i en betydligt större volym.
Direktupphandling, baserat på tidigare meriter. Ingen tävling. Bara förtroende.
“Det var ett ganska stort uppdrag att börja med när man precis hade startat eget.”
Beslutet att byta verktyg
Peter hade jobbat i Revit hos Yellon. Han var aldrig riktigt kompis med det.
“Det är ett program som är byggt av ingenjörer för ingenjörer. Det förstod inte riktigt vad jag som arkitekt behövde.”
Revit krävde också mycket inhouse-kompetens för att flyta smidigt. På Yellon hade de flera BIM-ansvariga som hjälpte till med familjer, modeller och tekniska problem. Som soloarkitekt skulle Peter inte ha den supporten. Och han var inte sugen på att bli sin egen IT-avdelning.
Han hade tidigare testat Archicad under sin praktik och kommit ihåg det som mer intuitivt. Han laddade ner en utvärderingslicens och gick en baskurs.
Då ringde Vaggeryds kommun.
“Jag visste att jag behövde ett BIM-verktyg i skarpt läge. Det kändes lite läskigt att byta bil under färd. Men jag bestämde mig för att köra Archicad.”
Det viktiga ordet är tillåtande
Peter beskriver Archicad som tillåtande. Det är hans eget ord, och han återkommer till det flera gånger.
I Revit upplevde han att verktyget bestämde mycket. Vill du göra något det inte räknat med? Nej, det får du inte. Då måste du lösa det på det här sättet.
I Archicad upplevde han mer frihet. Jag kanske kan testa det här. Jag gör ett Morph-objekt och säger att det är ett golv. Eller en relief i tegel.
Den friheten kom till nytta direkt. Peter ville knyta an till den befintliga 50-talsskolan på platsen, som hade gult tegel med mönster. Han plockade upp samma idé och skapade reliefmönster i tegelfasaderna på det nya bygget. Mönstret modellerade han med Morph. En kreativ workaround som var enkel att få till i Archicad.
Med tre olika fasadmaterial, mörk glaserad keramik, grått tegel med fibercementskivor, gult tegel med relief, blev byggnaden uppdelad i mindre volymer. Skalan bröts ned, så att skolan inte stod som ett stort block i villaområdet utan som flera mindre hus som lutar sig mot varandra.
Invändigt arbetade Peter och Emily med naturmaterial och delade upp skolan i tre basenheter med varsitt kulörtema. Äng, Skog och Sjö. Tre småländska landskap. Ett enkelt grepp för att hjälpa eleverna att hitta hem till sin årskurs.
“Det viktigaste är att man får till en bra blandning av stimulans och igenkänning. Att eleverna känner sig omhändertagna och att de får energi av sin skolmiljö .”
Samordningen som inte blev en flaskhals
Med flera konsulter i projektet, bland annat konstruktör, VVS, el, fanns risken att IFC-utbytet skulle bli ett problem. Konsulterna satt på olika plattformar. Konstruktören jobbade i Revit och Tekla. Andra hade sina egna verktyg.
Peter hade ingen dramatisk historia att berätta här. Och det är just det som är poängen.
“Vi delade IFC och det fungerade bra. Det var inga konstigheter alls.”
För en soloarkitekt som tidigare oroat sig för att Revit krävde en BIM-ansvarig inhouse blev det en lättnad. Archicad satte grunden, alla samordnade sig kring den modellen, och projektet rullade på.
Mac, som bonus
Bytet gav Peter möjligheten att flytta arbetet till Mac. Något Revit inte tillåter idag.
Det är inte en huvudpoäng för de flesta arkitekter, men för den som vill ha valfriheten är det värt att nämna. Archicad körs nativt på både macOS och Windows. Peter har en PC vid sidan om för vissa renderingsverktyg, men huvudarbetet sker på Mac.
Det han slutade med
En lite oväntad effekt: Peter sade upp sitt SketchUp-abonnemang efter bytet.
“Jag tycker det är lättare att skissa direkt i Archicad än vad det var i Revit. Helt klart. Jag behöver inte SketchUp längre.”
För en arkitekt som driver eget och vill hålla verktygsstacken enkel är det både en konkret besparing och en mental lättnad. Färre filer som ska synkas, färre versioner att hålla reda på.
Han modellerar gärna i perspektiv när han skissar volymstudier i Archicad. En arbetsmetod som passar honom rent kreativt.
“Jag tycker att Archicad känns lite mer flexibelt. Jag är ingen computer wiz. Jag vill bara att det ska flyta på, så jag kan göra det jag är bra på i stället för att lösa datorproblem.”
Resultatet
Hjortsjöskolan slutbesiktigades våren 2026. Eleverna flyttar in till höstterminen. Beställaren, Vaggeryds kommun, är supernöjda enligt deras lokalstrateg som följt projektet hela vägen.
Peter själv uppskattar att slutprodukten ligger på 75 till 80 procent av hans ursprungliga vision. Det är en hög siffra för en arkitekt med självkritisk blick.
Att han fick stanna kvar genom hela bygget bidrog. I många svenska totalentreprenader byts den gestaltande arkitekten ut till förmån för en byggprojektör. På Hjortsjöskolan blev det också så. Men kommunen bjöd in Peter att fortsätta i en rådgivande roll på beställarsidan, vilket gjorde att han kunde följa och påverka detaljer hela vägen till slutbesiktning.
“Jag är stolt över att det blev en bra byggnad. Och ännu mer stolt över att beställaren och brukarna verkar vara nöjda. Det är det viktigaste.”
Hållbarheten han fick med och den han ville haft mer av
Hjortsjöskolan har solpaneler, sedumtak, generösa skärmtak för dagvattenhantering och genomtänkt solavskärmning för att undvika onödig kylning. Mycket av hållbarhetsarbetet ligger bakom kulisserna, snarare än som synliga poster.
Men Peter är ärlig om att han hade velat mer. Han ville ha en helt bärande trässtomme. Det utreddes men föll till slut på akustikkraven i en skolmiljö och en viss osäkerhet hos beställaren. Han ville också använda återbrukat tegel. Det visade sig kosta två till tre gånger mer än nytt tegel. Det blev inte heller av.
Det här är den punkt där Peter själv vill flytta sitt arbete framåt. Framöver kommer fokus att ligga än mer på transformation av befintliga byggnader, återbruk och klimatanpassning. Hans nästa steg är att titta mer på LCA, EPD-databaser och materialinventering. Verktyg som finns i Archicad-ekosystemet men som han ännu inte har integrerat fullt ut i sin egen process.
Det är där samtalet fortsätter.
Vad Peter skulle säga till en kollega som funderar på bytet
För arkitekter som överväger samma byte är hans erfarenhet enkel. Det är läskigt att byta verktyg, särskilt inför ett stort uppdrag. Men det är genomförbart.
Han kombinerade tre saker som gjorde resan hanterbar. En utvärderingslicens innan han var helt säker. En baskurs för att komma in i programmet. Stöd från Nordic BIM Group under övergången.
Resten löste han med learning by doing. För, som han säger, principen är densamma.
“När man har jobbat ett tag med BIM-projektering kan man välja att se det på två sätt. Antingen tycker man att det här ser helt annorlunda ut. Eller så ser man att man förstår principen, det är bara menyerna och tillvägagångssätten som är annorlunda.”
Alle foto: ©Studio Peter Bringselius
