Sofia Juntunen är den första arkitekten i Finland som har skrivit en avhandling om förhållandet mellan arkitektur och självdestruktivt beteende. Hennes prisbelönta skyddsrumsdesign visar hur byggnader kan påverka den mentala hälsan - och potentiellt rädda liv.
Arkitekten Sofia Juntunen föddes i Helsingfors och har bott i huvudstaden i hela sitt liv. Hon växte upp tvåspråkig med sina föräldrar som flyttade från S:t Petersburg. Mångkulturalism och kulturell utbildning har spelat en viktig roll i hennes liv sedan hon var liten flicka.
"Genom olika intressen bestämde jag mig för att studera arkitektur eftersom det gav mig möjlighet att använda ett brett spektrum av färdigheter och utveckla min kreativitet. Jag har alltid haft ett behov av att hjälpa människor. Det tog ett tag innan jag insåg hur arkitektur kunde göra det, även om arkitektur handlar om att tjäna människor." Sofia berättar om hur det var att välja arkitektur som karriärväg.
Valtteri Hautsalo
"Hälsoinriktad och forskningsbaserad design ger arkitekturen en mer objektiv och människocentrerad plattform. Under mina studier fick jag möjlighet att lära mig mer om psykisk hälsa och självskadebeteende i design genom min avhandling och jag fokuserade även på byggnadsdesign och de många aspekterna av hållbarhet som finns inom arkitektur."
Vy över huvudentrén till det psykologiskt tillgängliga skyddsrummet. © Sofia Juntunen
Sofia Juntunen tog sin arkitektexamen vid Aalto-universitetet i maj 2025. Hennes examensarbete (Psychologically accessible shelter for suicidal people, 2025) vann det första Archicad Thesis of the Year Award år 2025, som delades ut av Nordic BIM Group Finland. Juryn berömde arbetet särskilt för den omfattande användningen av Archicad-modellen för att skapa en individuell karaktär och producera presentationsmaterial. "Arbetet är utmärkt utfört, med ett arkitektoniskt och imponerande formspråk. Ämnets relevans och personlighet är tydlig i det färdiga arbetet", skriver juryn i sin motivering till varför Sofias avhandling vann priset.
"Jag visste att jag ville fördjupa mig i teorin om psykologisk tillgänglighet och att det skulle vara intressant att utforma en forskningsbaserad byggnad, eftersom en av mina prioriteringar i min magisterexamen var hållbar byggnadsdesign. Jag funderade länge på vilken typ av byggnad som skulle vara funktionell med tanke på typologi och användargrupp, tills jag märkte att Julia Sangervo hade lanserat ett kommunalt initiativ i Birkanmaa för att inrätta härbärgen för personer som lider av självdestruktiva störningar. Idén om en sådan byggnad verkade inspirerande, både personligt och socialt viktig."
Skyddsrummets funktionella koncept. © Sofia Juntunen
Arbetet med diplomuppsatsen var en lång process. Sofia arbetade aktivt med det i ca nio månader. Under de första fyra månaderna fokuserade hon på den teoretiska delen, där hon läste mycket källitteratur, skrev och träffade handledare och experter. "I en evidensbaserad designmetod är det viktigt att ha forskningsdelen klar, så att designantagandena är kända och internaliserade i god tid innan designarbetet påbörjas. Jag gjorde en utfällbar version av uppgiften i god tid, vilket gjorde det lättare att se helheten och hur arbetet fortskred", förklarar Sofia och motiverar sin investering i den teoretiska delen av uppgiften i början av skrivprocessen.
Nästa del var mer praktisk: "De närmaste månaderna gick åt till att hitta en lämplig plats, konceptualisera skyddsrummet och skissa på byggnaden - jag började med att rita vyer av skyddsrummet för hand för att få en bättre förståelse för hur jag ville att byggnaden skulle se ut. Under de tre sista månaderna konstruerade jag skyddsrummet med hjälp av ritningar och modeller, samtidigt som jag skrev och arbetade med de slutliga materialen."
Axonometrin för det skyddsrum som Sofia har ritat. Skyddsrummet består av sex enheter med platta sidor, rundade hörn och ett valmat tak. Sofia Juntunen
Sofia säger att arbetet med hennes avhandling var en ganska okomplicerad process, eftersom hon redan var van vid att tillverka och planera saker. Känslomässigt var processen dock ganska utmanande ibland, särskilt när hon var tvungen att skriva den teoretiska delen av avhandlingen, på grund av ämnets tyngd.
Även om Sofia har arbetat med andra projekt är hennes avhandling hennes favoritprojekt hittills: "Jag gjorde det med hängivenhet och ett genuint intresse för forskningsämnet och utformningen av skyddsrummet. Det var en kombination av forskningssidan, användningen av forskningsresultaten i utformningen och utformningen av själva byggnaden."
Planritning över skyddsrummet. © Sofia Juntunen
"Skyddsrummet var mycket framgångsrikt, trots att det var den första byggnaden i sitt slag när det gäller funktionalitet och typologi. Designen är ett konkret exempel på hur arkitektur kan påverka psyket, minska självdestruktivt beteende och potentiellt rädda liv. Jag lyckades utforma en byggnad som är intressant, hälsoinriktad, funktionell och säker. Min avhandling visade sig också vara en av de första i Finland som behandlade sambandet mellan arkitektur och självmordsbeteende samt säkerhet och miljöskydd", tillägger hon stolt.
Under studietiden arbetade Sofia deltid på flera arkitektkontor, vilket gav henne en bred kunskap och förståelse för den väg hon ville gå.
Pasuunakuja flerbostadshus, Planetary Architecture, foto: Sofia Juntunen
Hennes senaste jobb har varit på Planetary Architecture. Tillsammans med teamet på kontoret fick Sofia arbeta med ett projekt som, utöver hennes avhandling, har blivit ytterligare ett projekt som hon kan säga att hon är stolt över. Projektet var utformningen av ett flerbostadshus i Kannelmäki, Helsingfors. Sofia fick möjlighet att vara med i projektet och hjälpa till från designfasen till förverkligandet. "Byggnaderna utformades för att passa in i den befintliga stadsstrukturen, som hybridstrukturer i trä och betong, med sociala och samhälleliga aspekter i åtanke. Det var fantastiskt att få arbeta med ett långsiktigt projekt med ett team som delade samma värderingar och som uppmuntrade till arbete och lärande", säger Sofia entusiastiskt.
Flerbostadshusen i Pasuunakuja har balkonger i KL-trä och fasader i trä, Planetary Architecture, foto: Sofia Juntunen
"I allmänhet är jag intresserad av projekt som är holistiskt hållbara, med fokus på människan och välfärdsaspekter, vilket gör att jag kan använda min expertis på bästa sätt. Jag är intresserad av projekt som ger mig möjlighet att experimentera och som är djärva, innovativa och till och med banbrytande", förtydligar Sofia om de projekt som intresserar henne, men hon nämner också att hon i princip är intresserad av alla projekt.
© Sofia Juntunen
Hon tycker att det skulle vara intressant att fortsätta forska om samspelet mellan psykisk hälsa och den byggda miljön: "Helst ska projekten kombinera forskning och design. Om vi talar om designsidan skulle jag vara särskilt intresserad av att arbeta med projekt där ett tvärvetenskapligt och multidisciplinärt team kan dra nytta av den senaste forskningskunskapen, från miljöpsykologi och sociologi till ekologi och biologisk mångfald, byggnads- och materialteknik och andra aspekter av arkitektonisk design. Alla skalor och typologier skulle vara meningsfulla att arbeta med. Det är möjligt att integrera hälsoaspekter i dem alla."
Sofia påpekar att hon har lätt för att inspireras av många olika saker: "Jag skulle säga att nästan varje byggnad eller projekt har något minnesvärt som stannar kvar hos mig på ett eller annat sätt. Just nu inspireras jag kanske mest av moderna projekt som är användarcentrerade, naturbaserade och som tar hänsyn till flera hållbarhetsaspekter."
Hon nämner Heatherwick Studios Maggie's Centre och Nord Architects Alzheimer's Village i Dax som exempel på referensobjekt för sin avhandling.
© Sofia Juntunen
"Jag var också intresserad av träarkitektur på grund av dess biofila egenskaper. Bra exempel på träarkitektur idag är den senaste vinnaren av Finlandia Architecture Prize, Anttinen Oiva Architects' Katajanokka Pier och de många projekten av Helen&Hard Architects. De använder trä på innovativa sätt, bland annat i återanvändningsprojekt", sammanfattar Sofia sitt intresse för träarkitektur. "Jag har också länge inspirerats av Aaltos och Sigurd Lewerentz arkitektur."
Sofias förhållningssätt till design har också påverkats särskilt av temana i hennes avhandling: "Jag har länge varit intresserad av samspelet mellan psyket och den byggda miljön - hur miljön formar människans tankar och beteende samt hur människan i sin tur formar sin omgivning genom sina egna och kulturspecifika tankemönster och erfarenheter. Jag minns att jag blev mycket imponerad av Christopher Nolans film Inception. Den fick mig att tänka på de olika sätt som människor upplever, tolkar och omvandlar utrymmen och föremål omkring sig inom ramen för sina egna sinnen."
Det gemensamma rummet i skyddshemmets boendeenhet. Sofia Juntunen
Personliga erfarenheter har också motiverat Sofia i hennes arbete. "Men kanske mest av allt har jag inspirerats, eller snarare motiverats, av min egen personliga erfarenhet av att återhämta mig från en måttlig depression. Förändringen i mitt eget välbefinnande fick mig att inse att mitt sätt att se på och uppleva min omgivning och mitt eget beteende förändras i relation till min psykiska hälsa, vilket fick mig att intressera mig för samspelet mellan psykisk hälsa och arkitektur. Dessutom har mitt sätt att se på arkitektur och design påverkats av miljöpsykologisk litteratur och tvärvetenskaplig forskning."
Sofia använder ett brett spektrum av verktyg i sitt arbete och i sin avhandling. Hon använder Google och Google Scholar för att söka efter information och källor, och hon har hittat många bra forskningsartiklar i Elsevier och Research Gate. Hon undersöker vanligtvis arkitektoniska projekt via Dezeen, liksom via kontona för de arkitektkontor som hon följer på Instagram, eftersom referensforskning är ett viktigt verktyg för henne för att stödja designen.
Hon använder också en rad olika design- och visualiseringsverktyg: "Jag använder främst Archicad i mitt designarbete eftersom det hittills har visat sig vara det bästa och mest mångsidiga när det gäller designprocessen och modellering. På senare tid har jag även använt Twinmotion för visualiseringar. För bildredigering, grafik och vikning använder jag Adobes produktsvit, och jag arbetar också med materialet digitalt genom att rita på en pad", säger Sofia.
Utsikt över skyddsrummets restaurang. Sofia Juntunen
"Att skriva och göra anteckningar och att-göra-listor är en viktig del av mitt arbete. Jag har alltid en anteckningsbok och en penna bredvid mig. Och inte bara för att skriva, utan också för att rita och skissa eller för att visualisera saker bättre."
Det finns en stark koppling till naturen i skyddsrummets vardagsrum. Sofia Juntunen
I sitt studentarbete har Sofia också använt beräkningsverktyg för livscykel, energi och grönska, samt några GIS-program och Cetopo. "Hittills har jag bara använt AI för att lära mig termer, översätta text och hantera bilder i liten skala. Nu ska AI användas även i Archicad, och det verkar väldigt bra, i alla fall baserat på demos", säger Sofia glatt.
Enligt Sofia är vår tids största utmaningar att begränsa klimatförändringarna, minska utsläppen från byggsektorn och bevara den biologiska mångfalden.
Skyddsrummets innergård © Sofia Juntunen
"Lösningarna på dessa utmaningar är inriktade på kvantitativa metoder, och jag tycker att det är viktigt att inte glömma arkitekturens kvalitativa dimension och människor och deras välbefinnande - det är trots allt först och främst för människor som vi bygger. Dessutom står vi just nu inför en allvarlig psykisk kris i vårt samhälle och eftersom den byggda miljön har visat sig ha en holistisk inverkan på välbefinnandet kan arkitekturen därför också göra skillnad. Jag försöker hitta lösningar på problem utifrån detta perspektiv", säger Sofia och ler.
Hållbarhet och hållbar design är viktigt för Sofia. Själv fokuserar hon på social hållbarhet i form av en inkluderande, användarcentrerad och tillgänglig miljö. Men hon gör också sitt bästa för att införliva andra principer för hållbar design i sitt arbete. Detta återspeglas till exempel i användningen av förnybara och/eller återvunna material och lösningar som främjar biologisk mångfald.
Mötesrummet i härbärget är tillverkat av trä © Sofia Juntunen
"I synnerhet design för återanvändning, livscykeltänkande och underhållsaspekter stöder hållbar utveckling. I idealfallet bör projekten alltid involvera experter från varje designområde för att uppnå de mest hållbara slutresultaten", beskriver Sofia framtidens idealprojekt.